18 december- Tacksamhet

Nästan en månad sen jag skrev här så skulle kunna skriva ett evighets långt inlägg men ska försöks hålla uppdateringen kort. När året börjar närma sig sitt slut kommer alltid någon typ av summering av året och detta år har jag mycket att vara tacksam för. 
 
Bosse gick sin sista tävling i Ljungby sista helgen i november och gjorde det på bästa sätt; felfri runda och en 6:e placering. Den här tävlingssäsongen började inte alls som planerat men när Bosse inte riktigt var bekväm på banan vilket i sin tur gjorde mig obekväm var det bara att dra i handbromsen och tänka om. Vår sista runda i Ljungby red jag med ett stort leende på läpparna. Bosse var nästan lite för taggad och bjöd på praktiskt taget varje hinder han fick syn på men var helt avspänd inför sin uppgift. Jag hade målet att tävla fler 130 klasser denna säsong men jag vet att den tiden kommer och istället har jag hittat en fantastisk känsla tillsammans med min häst. Jag är så tacksam för att jag har möjligheten att åka till en häst som Bosse varje dag. Innan detta år var han min lagkompis på träning/tävlingsbanan men efter detta året räknar jag honom som min bästa vän. Jag har lärt känna en häst som jag redan ridit i flera säsonger otroligt mycket mer och så här i efterhand skulle jag inte byta ut det mot någon extra start i 130. Vi fick avsluta andra halvan av säsongen med flera placeringar och felfria rundor upp till 125cm. VI har tillsammans även tagit oss an uppgiften att utveckla vårt dressyrarbete och avslutade det jobbet med en start i MSV:C1 nu under hösten. Detta är något vi kommer fortsätta att jobba på under våren och hoppas på fler steg i rätt riktning. Men det vi tar med oss in i nästa säsong allra mest är självförtroende boosten av sommarens vinst i LA:3 vilket ändå gav ett kvitto att vi kanske faktiskt kan rida i alla fall lite dressyr. 
 
Utöver min egen ridning har jag även fått förtroendet att hjälpa ett gäng underbara yngre ryttare att utvecklas i sin ridning och en möjlighet att själv utvecklas som tränare. Detta har varit enormt givande på många sätt. Jag trodde nog aldrig att jag skulle riktigt tycka om att vara tränare men oj så fel jag hade där. Om jag har lyckats motiverat mina elever hälften så mycket som dom har motiverat mig är jag nöjd med min insats. Vill även säga ett stort tack till alla dessa underbara ponny-mammor och ponny-pappor jag har träffat på under detta år. Det är fantastiskt att se ert engagemang i era barns intresse trots mycket eller lite egen erfarenhet av hästar. Ni kör, fixar, mockar banan, firar, tröstar, är vattenbärare, svettas i solen eller fryser på läktaren. Så om era barn glömmer och tacka er ibland så gör jag det nu, ni är guld värda och har varit lika roligt att lära känna er som era barn. 
Roligheterna för det här året är inte slut utan snart blir det julfirande med både mina och Philips familj sen väntar tro det eller ej, min och Philips första resa. Vi skrattade en del när vi insåg att vi har inte under våra snart 5,5 år tillsammans åkt på en enda RIKTIG resa ihop. Vi räknar liksom inte en helg på GP turnering där vi ser varandra 20 min på 3 dagar som en resa, haha! Vi har till och med GIFT innan vi kunde hitta oss tid för en ordentlig resa. Men vi får väl se det som att vi verkligen älskar vår vardag ihop och en annan tid i vårt liv tillsammans finns det kanske mer tid för den typen av aktiviteter. Resa kommer att gå upp till Åre som Philip aldrig besökt och jag har inte varit där på 5 år. Där ska vi åka skidor och spendera nyåret :) 
 
Tills vi hörs igen vill jag önska er alla en God jul och om det inte blir någon uppdatering innan nästa år även ett Gott nytt år ! :) 
 
MVH
 
Emma
 
 
 
Till top