Gästblogg 7 : Laget
Hejsan! Självklart har Emma sparat de bästa till sist, hennes underbara lagkamrater!
Vi som skriver idag är Sofie Bengtsson, 21 år, som gör sin tredje säsong med Emma och Jonna Wasserfaller, 22 år, som är inne på sin fjärde.
Som ni vet spelar vi i volleybollens elitserie. I ett av Sveriges bästa lag. Redan där hör man ju att vi lägger många av veckans timmar på att bli bäst på det vi gör. Rättare sagt ca 12h träning/vecka, plus alla matcher och långa resor. För oss normala människor är det mycket. För oss är det knappt att vi hinner med att ha ett liv utanför volleybollen. Sen finns Emma. Ja, nä hon är inte normal alls. När vi andra är slutkörda efter boll- och gympass och knappt orkar ta oss hem, ja nä då ska hon iväg och lägga ytterligare några timmar i stallet och göra hästgrejer. (Vi kan ingenting om hästar, ibland kan man försöka hänga med när hon och Andréa pratar innan träningen, men det är ju lönlöst).
Typiskt Emma är att komma in sist av alla till träningen, halvt ombytt och att vara snabbast därifrån. Ibland väldigt virrig men samtidigt så strukturerad. (Fråga oss inte hur det går ihop). T.ex så är "Emma, fick du med dig mina knäskydd igår?" en vanlig fråga, då hon alltid lyckas få med sig våra grejer.
Vi andra blir överlyckliga när vi har lediga dagar(ganska sällsynt) och bara kan slöa en hel dag. Inte Emma. Då anmäler hon sig till någon hästtävling och spenderar dagen där.
Man slutar aldrig förvånas över henne. Hon är grym på det hon gör och fast att vi tycker att hon är lite tokig så slutar vi aldrig imponeras.
Nu tackar vi för oss och njuter av vår lediga Söndag. KRAM
Vi som skriver idag är Sofie Bengtsson, 21 år, som gör sin tredje säsong med Emma och Jonna Wasserfaller, 22 år, som är inne på sin fjärde.
Som ni vet spelar vi i volleybollens elitserie. I ett av Sveriges bästa lag. Redan där hör man ju att vi lägger många av veckans timmar på att bli bäst på det vi gör. Rättare sagt ca 12h träning/vecka, plus alla matcher och långa resor. För oss normala människor är det mycket. För oss är det knappt att vi hinner med att ha ett liv utanför volleybollen. Sen finns Emma. Ja, nä hon är inte normal alls. När vi andra är slutkörda efter boll- och gympass och knappt orkar ta oss hem, ja nä då ska hon iväg och lägga ytterligare några timmar i stallet och göra hästgrejer. (Vi kan ingenting om hästar, ibland kan man försöka hänga med när hon och Andréa pratar innan träningen, men det är ju lönlöst).
Typiskt Emma är att komma in sist av alla till träningen, halvt ombytt och att vara snabbast därifrån. Ibland väldigt virrig men samtidigt så strukturerad. (Fråga oss inte hur det går ihop). T.ex så är "Emma, fick du med dig mina knäskydd igår?" en vanlig fråga, då hon alltid lyckas få med sig våra grejer.
Vi andra blir överlyckliga när vi har lediga dagar(ganska sällsynt) och bara kan slöa en hel dag. Inte Emma. Då anmäler hon sig till någon hästtävling och spenderar dagen där.
Man slutar aldrig förvånas över henne. Hon är grym på det hon gör och fast att vi tycker att hon är lite tokig så slutar vi aldrig imponeras.
Nu tackar vi för oss och njuter av vår lediga Söndag. KRAM
