emtraining.blogg.se

I dag är det jag: mamma Ann-Charlotte som bloggar.

Lite kaxigt kan jag säga att det är mycket tack vare mig som Emma fortfarande spelar volleyboll.

Det hade varit en omöjlig kombination att få ihop jobb, elitvolleyboll och 3 tävlingshästar om inte jag fixat det praktiska runt omkring hästarna. Det blir många timmars jobb men jag gör det med glädje för HÄSTAR är ju livet det!!!! Brukar kalla det för mitt "Real Life Gym". Att lyfta tunga torvbalar, bära vattenhinkar, släpa ut foder till hagarna, mocka håller en i hyfsad trim. Man ska heller inte glömma alla mil man gått på tävlingsplatser genom åren.

En av de viktigaste uppgifterna är att vara medhjälpare på tävling - ett uppdrag som kan vara rent livsfarligt emellanåt. För att lyckas här måste man:

1. Ha split-vision:  Gå till fots in på framhoppningsbanan utan ögon i nacken kan resultera i närkontakt med

600kg häst i full fart.

2. Stå på lagom avstånd från hindren: Missbedömer du detta är du mosad.

3. Hålla koll på startlista: Och med jämna mellanrum tala om för Emma hur många ekipage det är kvar tills hon ska in på banan. Kan bli dålig stämning om man missar detta.

4. Ha vassa armbågar: Här råder djungelns lag. Alla vill ju att just deras ryttare ska få mest tid.

5. Höja hinder i rätt takt: En väl utvecklad telepatisk kontakt med ryttaren är att föredra + ögon i nacken för det kan komma en ouppmärksam ryttare farande för att hoppa just det hinder du höjer.

 

Väl inne på banan ska jag filma ritten. Brukar bli olika resultat beroende på:

a) Hur nervös jag är.

b)Vintertid kan vantar påverka negativt.

c)Vid regn ska man balansera paraply samtidigt.

d) En terrängritt som sträcker sig över flera km där man dödsföraktande springer över stock och sten eller genom snårskog för att få med så många hinder som möjligt.

 

Efter ritten tar nästa uppgift vid. Här gäller det att känna av stämningen ( inte alltid min starka sida). Är ryttaren

nöjd eller missnöjd?? Är hon nöjd är det klang och jubel. Har det gått mindre bra gäller det att hålla tungan rätt

i mun, helst tyst och lugnt hjälpa till med hästen och lasta in.

 

Sedan ska filmen analyseras. Ca 1000 gånger!!! Hela vägen hem!!! Gärna under upprepande av samma kommentar beroende på resultatet. EX. " Jag är sämsta ryttaren i världen- har inget på tävlingsbanan att göra"

eller "Herregud vad bra det gick-vi kom rätt på varenda hinder- måste tävla nästa helg igen".

 

Känner mig otroligt priviligierad som faktiskt får umgås så mycket med min dotter. Alla dessa timmar i stallet, på tävling och träning. Alla mil i bilen till och från just dessa tävlingar och träningar. Alla många och LÅNGA telefonsamtal där man är bollplank till Emmas alla möjliga och omöjliga funderingar.

 

Visst ryker vi ihop ibland. Vi har ju båda kort stubin men det går över lika fort och vi skrattar desto mer tillsammans.

 

Har genom åren träffat många "hästfamiljer" och gemensamt hos alla är en fantastisk sammanhållning. Spelar ingen roll hur gamla "ungarna" är eller om de tillhör yppersta världseliten. Det är ändå samma engagemang hos föräldrarna. Man lever och andas med sina hästar.

 

Om alla föräldrar inom andra sporter skulle lägga ner en bråkdel av den tid vi "hästföräldrar" gör på barnens idrottande hade vi haft ett överflöd av ledare, funktionärer mm.

 

Avslutar med att säga att jag är SÅ stolt över Emma som är så full av energi, har en vilja av stål och är så otroligt fokuserad på det hon gör.

 

MVH Ann.Charlotte