Då var det dags igen..

Då var det dags att börja träna volleyboll igen... Den stående frågan under gårdagens pass var; Hur tusan gick tiden så fort att det redan är den 1 augusti ? Är rädd att om jag skulle öppna diskussionen om varför tiden går så fort kommer aldrig det här inlägget sluta utan istället väljer jag att gilla läget och istället fortsätta berätta om gårdagen ;) Gårdagen var som alla "första-träningen-efter-uppehållet"-träningar är. Man funderar på hur man kunde känna sig så säker på hur man ska spela volleyboll för 3 månader sedan och nu helt plötsligt fungerar ingenting.. Att spela fram en enkel gratis boll är en stor utmaning och reaktionsförmågan är långt ifrån hög. Men såhär är det varje gång och om 1 vecka eller 2 kommer allt vara tillbaka till det vanliga. Men jag ska erkänna att det var inte med samma glädje och iver jag drog på mig knäskydd och sleeves den här 1 augusti som det brukar vara. I vanliga fall brukar jag vara full av energi och motivation som byggds upp under sommaren men när jag öppnade upp min väska med utrustning som stått nerpackad sen jag kom hem ifrån landslaget kom flashbacken om att senast jag hade på mig mina skor, knäskydd och sleeves var jag fruktansvärt ledsen och besviken. Säkert spelade den oinbjudna förkylningen jag fått in och även min ömmande rygg som är i stort behov av sjukgymnast och naprapat men det är även också en påminnelse att idrott suger ibland. Man jobbar stenhårt och fixerar blicken på olika mål man sätter upp för sig själv med vetskapen om att målet man satt upp kan ta långt tid att komma fram till eller kanske aldrig går att nå. Man vet om att om det kommer bakslag på vägen kommer detta göra en fruktansvärt besviken, i vissa fall så besviken att man inte förstår hur man ska fortsätta vägen emot målet man har framför sig men man vet också att om man når fram hela vägen kommer det ge en totalt euforisk känsla av lycka. Men är man med i leken får man leken tåla och är det idrott man vill hålla på med är det bara att gilla läget eller lägga av. Jag är egentligen inte speciellt orolig för den här känslan eftersom jag stött på den vid flera andra tillfällen under min tid som idrottare och jag vet att om ett litet tag kommer detta göra mig starkare i det jag gör men det är inte roligt när den kommer den där känslan när man ifrågasätter varför man håller på, om man egentligen är duktig nog att hålla på överhuvudtaget och om det är värt det? Jag startade bloggen för att jag ville ha ett minne kvar av mina tankar ifrån den här perioden i mitt liv och hade jag skrivit ett inlägg om att gårdagens träningspass var underbart och att jag känner mig starkare än någonsin hade jag ljugit. Jag vill istället veta var jag började den här säsongen och hoppas om en tid att jag skakat av mig den här känslan och kan skriva ett betydligt mer positivt inlägg om min starka kropp och härligt positiva inställning :) det som ska nämnas är att det var underbart roligt att träffa alla mina lagkamrater igår och jag vet att det är glädjen att få spela och träna tillsammans med dom som kommer göra att jag kommer skriva det där positiva inlägget. Och jo, Jenny jag har saknat dig ;) Hur kan man låta bli när det första du gör under de första 10 minuterna är att får mig att gapskratta! ;)
Jag ska även lämna ett lite update om hästarna; Aniston har gått sin första hoppträning efter sin skadeperiod och tycker den gick bra trots att vi är lite ringrostiga som ekipage. Nu jobbar vi vidare med styrketräning och hoppas komma ut på en tävling någon gång i september. Bosse gjorde sin debut på terrängbanan innan vi åkte iväg på semester. Vi kan väl säga att han mer eller mindre fick en chock över de nya hindertyperna och han lämnade terrängbanan löddrig och väldigt förvirrad. Jag menar varför ska man hoppa över hål i marken och klafsa ner i vattenpölar? Men för att vara 10 år och aldrig sett terränghinder uppförde han sig helt ok ;) Efter det har Bosse har haft lite ledig ifrån tävling sen vi var i Björbäck och tävlade första helgen på semestern. Nu är vi igång igen och i helgen väntas tävling i Halmstad men först blir det hoppträning ikväll som ska förbereda oss för detta :)  Cleo är igång men vi har ännu inget speciellt inplanerat för oss utan detta får komma lite längre fram.
 
Så ser allt ut just nu, nu sparkar vi igång( eller galopperar och spiker?) in en ny period på 9 månader som kommer från och med nu bara bestå av hästar och volleyboll! :)
 
MVH
 
Emma
Till top